Detta är ett av mina absoluta ”favoritcitat” och som har fascinerat mig i många år. Inte bara för att den innehåller en fiffig lek med ord utan även för att det så utomordentligt bra beskriver en av de viktigaste insikter jag har berikats med under mitt liv. Jag har tyvärr ännu inte lyckats finna den ursprungliga källan till citatet men själv hörde jag den amerikanska författaren Wayne Dyer berätta om denna idé för många år sedan i en av hans många kloka och intressanta föreläsningar. För mig inryms i detta påstående så mycket visdom och klokskap. Jag kan tydligt se hur innebörden i detta påstående dagligen ligger till grund för både min egen och andras upplevelse och uppfattning av livet. Om du ger dig själv lite tid att reflektera över det så kanske du liksom jag märker att detta är ett sådant där tidlöst citat som bara fortsätter att bringa nya värdefulla insikter om och om igen. När du börjar förstå själva principen som påståendet vilar på så vill jag påstå att du har hittat en av de viktigaste mekanismerna bakom en människas förmåga att växa och blomstra som individ. Jag skulle till och med vilja hävda, efter att ha utforskat människans potential i mer än 17 år, att när man förstår visdomen i detta citat så har du hittat det mesta du behöver för att bli självförsörjande i din egen personliga utveckling.

Så låt oss bryta ner innebörden av denna idé. Det här citatet vilar på en förståelse om hur vi människor går tillväga för skapa vår uppfattning av världen vi lever i. Idén handlar i grunden om att all förändring börjar inom dig själv och är oberoende av vad som pågår på ”utsidan”. Dvs den uppfattning du har av världen och din omgivning just nu baseras på hur du för stunden förstår och tänker om just detta. För att din uppfattning om världen och din omgivning ska förändras behöver din egen förståelse och tankar om just detta förändras. Världen och omgivningen behöver inte förändras för att din upplevelse ska förändras. Detta gör att vi exempelvis har förmågan att se nya möjligheter i utmaningar som först såg ”omöjliga" ut. Bara genom att vår uppfattning om problemet förändrats.

Exempelvis har jag många gånger gått och lagt mig med ett olöst problem som jag kanske till och med har gått och grubblat på över en tid. Jag går och lägger mig med problemet olöst men när jag vaknar så upptäcker jag att jag fått ett nytt perspektiv som ger mig svaret. Under natten. Medan jag sover. Problemet är exakt det samma. Inget har förändrats ”där ute”, utan all förändring har skett på insidan av mig själv. Jag har fått tillgång till ett nytt sätt att se på situationen och problemet vilket gör att jag kan lösa det som behöver lösas. Om du funderar över det så kan du säker hitta egna liknande situationer.

Ett annat exempel ur mitt eget liv där detta fenomen blev uppenbart för mig är när jag skulle bli pappa för första gången. Under tiden min fru var gravid började jag fundera på vilken barnvagn vi behövde skaffa. Jag hade aldrig tidigare i mitt trettiofemåriga liv funderat över detta. Jag hade fram till denna stund knappt noterat att barnvagnar existerade över huvudtaget runtomkring mig i vardagen. Nu när jag plötsligt ändrade sättet jag såg på "barnvagnar i min omgivning" så blev min upplevelse som om att hela staden plötsligt hade överbefolkas av barnvagnar i alla modeller och färger. Det verkade för mig som att mer eller mindre var och varannan kvinna var gravid o.s.v. Det var givetvis inte sant att hela staden hade fyllts med barnvagnar och gravida kvinnor. Barnvagnarna och gravida kvinnor hade alltid funnits där i min omgivning, men nu fanns de också i mitt medvetande och det förändrade min verklighetsuppfattning totalt.

Jag vill avsluta med en berättelse som jag tycker sammanfattar innebörden av det jag har beskrivit idag:

Ett ungt par flyttar in i ett nytt grannskap. Nästa morgon när de äter frukost ser den unga kvinnan sin granne hänga tvätt utanför. Den där tvätten är inte särkilt ren säger kvinnan. Hon vet inte hur man tvättar korrekt. Kanske behöver hon ett bättre tvättmedel? Den unga kvinnans man observerar tyst det hela. Varje gång som deras granne hänger tvätten så fäller den unga kvinnan samma kommentarer om grannen. En månad senare så upptäcker den unga kvinnan förvånat att grannen nu har hängt hela sträcket fullt med ren och fin tvätt. Hon säger till sin man ”titta, vår granne har äntligen lärt sig att tvätta korrekt. Jag undrar vem som lärde henne detta?”. Mannen svarar ”jag gick upp tidigt i morse och tvättade våra fönster!"

Och så är det även i livet… det vi ser när vi tittar på andra människor, situationer, händelser, platser m.m. hänger ihop med klarheten i de ”fönster" vi tittar ut på världen igenom. 

 

Vi ser inte världen som den är. Vi ser världen som vi själva är!